Start i direktsändning

Klockan 8.15 imorgon, den 1 augusti, kan du höra mig starta i direktsändning från Bergeforsens IP utanför Timrå.
P4 Radio Västernorrland sänder detta event direkt på plats. Lyssna via Sverigesradio.se eller via SR:s app.
Bergeforsens IP stod värd för skid-SM 1991. Vid starten hade man då rest ett monument i form av en Timråtall. Så här 26 år senare hade den fått en patina som passade, tyckte min lokale vän Erik Nyberg.
Tyvärr fick han reda på att det idrottshistoriska monumentet fallit offer för en rivningslysten makt som helt sonika plockat ner den.
Men!
Vaktmästaren på Bergeforsens IP, Maria Larsson, ska tydligen ha fått tips om morgondagens start och fått så kallad feeling. Hon har nu börjat resa någon form av alternativt startmomument!
Den här turen börjar bra.

Swish

Fick ett meddelande när jag satt på tåget.
Så otroligt fint.
Många andra har oxå sagt att de ska swisha. En frågade om de skulle märka inbetalningen. De ska man göra. Skriv Hitta hem. Skriver ni 42 maraton eller Olle eller Västsahara så förstår folket på Emmaus oxå vilket konto pengarna ska in på. Men Hitta hem är det officiella namnet på projektet.

Utvärdering

Nu sitter jag på tåget. Därmed är det möjligt att summera och utvärdera vissa delar.

Vikten
Jag ville hitta hem i min kropp som blivit tjock och trött. Hur har det gått med det?
Jo, jag har gått ner ca 10 kilo. Jag ville gå ner mer men jag orkade inte hålla på. Jag är inte helt nöjd.
Jag har ätit bra. Det jag inte lyckats lösa är öl och vin. Och med dessa två damer kommer lastbarheten. Det vill säga för mycket mat.
Det återstår att jobba med. Under löpningen kommer jag förhoppningsvis hålla mig borta från fröken Ö och fru V.  Jag tror och hoppas att jag kommer tappa några kilo till under resans gång.

Träningen
Ja, så här ser det ut:Träning.jpeg

Plus detta har jag gått cirka 40 mil med hunden som inte är registrerade som träning.
Den senaste veckan har jag varit sjuk och det är såklart illa, men inget att göra något åt. Nu är jag här och jag har sprungit mer i år än under hela 2016. Jag är inte skadad, peppar peppar. Axeln är nästan helt frisk.
– Hade jag kunnat träna mer?
– Utan tvekan. Men jag har gjort ett bra jobb.
– Är jag redo för 42 maraton?
– Jag vet inte. Det kan man nog inte veta. Jag kommer att få svar vad det lider.

Insamlingen
Egentligen börjar den nu. Det ligger 3900:- där nu ungefär. Det är ju jätteroligt. En bra början.
Jag har gjort några filmer och visitkort och hållit en fest. Jag har varit med i tidningen och radio, senast i morse.
Jag är nöjd hittills.

Det är nu det roliga börjar.

Packa

Imorgon klockan 7.05 går tåget norr ut. Jag har beställt förstaklassbiljett med frukost! Lyxigt.
Klockan 6.35 ska jag titta förbi radiostudion på SR Malmöhus och säga hej då.

Idag sa jag packa. Det går väl på fem minuter, gissar jag. Men det ska göras. Köpte en regnjacka igår. Ett klassiskt sistaminutenköp på en tillfällig sportoutlet nere i byn. Jag hade ingen riktig regnjacka för löpning men efter den här sommaren kände jag att om jag ska ha med en jacka så borde det vara en som faktiskt tål lite regn.

Fick den för hava priset och den bör kunna hålla mig lite torr en stund i alla fall. Sen blir man ju alltid blöt av svett under en tät jacka men vi får se. Nu har jag en jacka.

I fredags var det fest och jag hade gjort en pedagogisk men ganska svår Västsaharatipspromenad som du, kära bloggläsare, hade klarat lätt, vilket exemplifierades av att ende som hade alla rätt var min storebror Erik – trogen läsare av denna sida.

Vanligaste frågorna just nu:
– Har du fixat boende överallt? (Nej, det saknas fortfarande på vissa sträckor, och dessutom vet jag ju inte om folk som erbjudit sig kommer att vara hemma när jag kommer.)
– Hur går det med insamlingen? (ca 3900:- just nu, innan jag börjat springa.)
– När passerar du mig/min stad? (Jag vet inte, men följ bloggen så ser du.)
– När kommer du hem? (20 september +/- en vecka.)
– Hur är det med förkylningen? (Bättre. Inte 100% än, men jag tror jag ska kunna springa en kort runda i kväll för att få igång kroppen.)

Fest i byn

Idag har jag lite fest.
Tjo ho!
Jag samlar lite vänner och bekanta och kallar det för en sommarfest men det jag också menar är en hej-då-vi-ses-om-ett-ganska-långt-tag-detta-ska-jag-göra-och-tack-för-att-ni-stöttar-fest. Filar just nu på ett Hitta-hemquizz.

Hostan hänger i. Folk vräker ur sig tips på huskurer. Saltvattensgurgling, timjante, whisky, vitlök, ingefära … jag tackar och tar alla. Kanske kan det påskynda läkeprocessen med en procent eller en halv.

Ska också packa. Har köpt ett par rosa kompressionsvader. Skitfula, men för 49:- är det värt. Jag använder dem bara när jag sover som lite extra återhämtning och för att stilla pirret i benen. Jag tar med dem. Ska även packa två dropbags. En som jag tar med till Stockholm och lämnar hos en kompis med typ resorb och ett par skor, och en som jag skickar med morsan till Borås. Det kan ju va skönt att ha en tröja att byta till efter hundra mil. Och kanske en present till mig själv? Vad nu det skulle va? Annars kan jag ju köpa allt jag skulle behöva längs vägen.

Linn som just nu går E11 mot Berlin skrev i sin snigelblogg om packning att det är bättre att ha med för lite och köpa längs vägen än att bära för mycket. Det är nog alldeles sant.

Off topic: På min fest kommer det också att bli världspremiär för Johan Hammarbäck & Vägs ände.  Johan och jag har haft ett litet hemligt projekt under ett par år där vi skrivit låtar tillsammans. Det har bara varit en rolig grej men kreativ och vi tycker att det har blivit ganska bra. Vi kallar oss för Vägs ände. Johan har spelat i hela sitt liv i olika konstellationer. Nu har han bestämt sig för att det är dessa låtar som gäller. I kväll blir första gången. Det ska bli väldigt roligt att höra. 

Ronden

Jo, förkylningen hänger i. Nu har den sjunkit ner från ont i halsen till hosta i bröstet. Jag tror det är ett bra tecken. Det måste va ett bra tecken. Är lite mosig också. Men inte helt kass.

Kan inte springa men gå.

En annan sak. På tisdag börjar jag springa. ROLIGT!

En vecka och ont i halsen

Den goda nyheten är att jag fått ont i halsen nu och inte om en vecka. Den dåliga nyheten är att jag har fått ont i halsen. Inte fruktansvärt ont, men ont, och det är tillräckligt.

Har inte varit sjuk en dag på hela året. Med barn i skola och jobb i skola är det ovanligt bra. Ändå suger det att va sjuk.

Får se hur det utvecklas. Om en vecka ska jag börja springa 170 mil. Då vore det trevligt att va frisk.

Handduksmodet 2017

Som alla vet gäller det för en liftare i detta universum att ha koll på sin handduk. Igår skrev jag att jag inte trodde någon ville veta var jag köpt min rosa mirakeltrasa och att jag saknade substans. Nu har ju substanslöshet aldrig varit ett problem för att producera texter. Inte för mig, inte för de flesta. Så, härmed presenterar jag Sea to Summits höstkollektion 2017. Sju enkla och klädsamma plagg i ett.

img_4799
Bandana –  Alltid rätt. Funkar lika bra i Bronx som i Borås

Bagdad by Night – När din blick säger allt som behöver sägas.
img_4809-1
Hold up – kombinera med en lämplig hatt och kapa nästa diligens.
img_4802
Duvemåla – Det klassiska hucklet – Sveriges hijab. Här i rosa microfiber.
img_4806-1
Desert Storm – Håll sandstormar och giftig stridsgas borta.
img_4810
Vidstide –  Enklaste sättet att fixa stilen när du stirrar ut hober på Den Stegrande ponnyn
img_4811
Game Over – Go full Stefan Edberg en stund och stäng ute världen.

Bla bla blogg

Nu är jag trött på den här bloggen. Det är alltid så med bloggar: först är det kul och sen blir det ”den vita piskan.”
Den vita piskan är ett uttryck för att mjölka. Bondens eviga, dagliga arbete. Det måste göras och det tar aldrig slut.
Det betyder inte att jag är trött på projektet. Det betyder att jag vill börja nu. Jag behöver substans, nåt att skriva om. Jag behöver mil i benen; vägar, möten, bilder.
Jag har pratat om detta länge nu men fortfarande inte tagit ett förbannat steg.

– Håll käft och spring! 
– Ja, jag ska.
– Ingen vill veta var du köpt din lättviktshandduk!
– Okej.

Förresten tror jag inte att jag kommer att kunna skriva lika ingående längs vägen. Jag har bara en mobil med mig och till skillnad från dagens ungdom kan jag inte skriva så bra på den. Men det får tiden utvisa. Jag har en selfiestick med mig. Kanske blir det små videosar med mitt trötta face.

Läs förresten den här bloggen av dagens ungdom också. Jag känner hon som skriver!!!